Jan tog kontakt med Beroendecentrum på Karolinska sjukhuset. Han fick omedelbart diagnosen ADHD och gick ut med recept på 200 mg amfetamin. Han fick sammanlagt långt över ett halvt hekto amfetamin av psykiatrin på ett halvår. Till slut blev han helt galen.

– Det dröjde inte länge förrän jag var uppe i närmare 500 mg per dygn och ett tag 600 mg, berättar Jan, som inte hade några allvarliga missbruk före kontakten med psykiatrin. Han var stressad och kände sig överaktiv.

Under sex månader fick Jan i genomsnitt 490 mg metylfenidat, amfetaminliknande medel, typ Concerta, Ritalina, per dygn. "Det var rena langningen," säger Jan. Enligt FASS är högsta dosen för vuxna 60 mg. Det dröjde naturligtvis inte länge förrän han blev vresig, deprimerad och svängig i humöret.

Jan drabbades till slut av en allvarlig psykos. Han skar sig över bröstet, tillgrep nerblodad en bil och försökte ta sig till sjukhus, voltade över tre trädgårdar i en våldsam krasch i ett villaområde där bilen totalkvaddas tillsammans med två lyktstolpar, ett elskåp, ett staket, grind och grindstolpar och där Jan blind av skräck sedan flyr från platsen med bruten handled och bar överkropp helt insmetad av blod från glassplitter och trasig av skador han tillfogat mig själv. Han tillfångatas av en hundpatrull och häktas.

Det här är konsekvenserna av en "felmedicinering" som gränsade till aktiv dödshjälp, säger Jan som vill varna alla för detta missbruk. "Det är ingen slump att Ritalina förbjöds i slutet på 1960-talet."

Man skall också veta att Jan inte hade något som helst brottsregister innan kontakten med psykiatrin på Karolinska. Han skötte sig bra, hade eget jobb och sambo och ville ursprungligen bara ha hjälp med vissa saker för att kunna fungera bättre.

På Beroendecentrum på Karolinska börjar på allvar den resa som föranleder Jans allvarliga anmälan om grova brister i patientsäkerhetsarbetet, grov överförskrivning av narkotikaklassade läkemedel, vållande av fara för sig själv som patient, bristande uppföljning, underlåtelse att anmäla möjlig vårdskada, möjligt narkotikabrott, anstiftan till narkotikabrott, otillåten forskning, oetiska alt. otillåtna forskningsmetoder och möjligen olika former av tjänstefel eller grovt tjänstefel och underlåtelse att anmäla eller utreda detta (Lex Maria)

Medicinlistan visar att Jan i snitt får nästan ett halvt gram (490mg) metylfenidat per dag utskrivet under ett halvår, och under en månad hela 600 mg. Då bör man känna till att 600 mg amfetamin/Ritalina, läkemedelstillverkat av högsta kvalitet, ej utspätt till 50 procent, motsvarar 1 till 1,5 gram amfetamin på gatan. Skulle man ge detta till en vanlig människa som inte använt amfetamin förut skulle det med största säkerhet resultera i en akut psykos; minsta lilla hjärtfel, och kanske inte ens det, skulle kunna resultera i dödsfall. ''

God jul!

Julen 2010 skickas Jan hem med 50 stycken tabletter med 40 mg Ritalina.

– Beroendecentrum skickar hem mig med två gram (2 gram) tung narkotika över jul. Man konstaterar alltså ena dagen att jag har överdoserat mina läkemedel och gett mig en varning, men skickar hem mig över julhelgen med en ordination som kan ta livet av, om inte en elefant, så i alla fall en vuxen människa minst ett par gånger om. Det var inte ens min dos, man hade lånat av en annan klient.

Sammanlagt fick Jan över 60 gram amfetamin på kort tid, alltså över ett halvt hekto.

– Till slut började jag själv se tecken på att jag höll på att bli galen. Min omgivning visade tydliga tecken genom att många var avvaktande, undvikande, ifrågasättande och misstänksamma. Jag märkte själv och insåg att något var fel då mitt närminne försämrades kraftigt och snabbt, jag åt inte, jag sov inte, jag drack inte ordentligt, jag fick raseriutbrott, var helt paranoid och jag brydde mig inte om jag skulle leva eller dö och vid ett par tillfällen tappade jag plötsligt medvetandet. Jag var så dålig i bland att hjärtat stannade i bröstet, hoppade över flera slag innan det fortsatte att slå igen. Då låg jag ofta på golvet och kröp omkring och bad till gud att min sambo snart skulle komma hem. Och så fort jag fick ordning på min bångstyriga kropp som protesterade vilt tog jag så snabbt som möjligt en ny dos av detta livsfarliga preparat. Jag tvingades i och med min allt mer sviktande fysiska hälsa att se att jag höll på att få aktiv dödshjälp. Jag satte mig då ned i mitten på april 2012 och skrev ett brev till mottagningen där jag berättade hur dålig jag var och att jag ville sätta ut Ritalina.

Inget respons.

– Får psykiatrikerna rätt att göra som dom vill och är läkemedelsverket, rättsväsendet och socialstyrelsen underställda Karolinska Universitetssjukhuset på så sätt att dom får rätta sig efter vad bland andra professor Johan Franck med kollegor som anses vara experter bestämmer är rätt?

Alltihop sammantaget känns bedrövligt, avslutar Jan som nu söker vård för sitt påtvingade missbruk.

KMR har anmält saken till Socialstyrelsen och Socialdepartementet och informerat berörda politiker.

Se hel artikel med illustration ur "mänskliga rättigheter" om Jans väg genom den "evidensbaserade" psykiatrin rehabiliteringsmetoder:
http://www.kmr.nu/pdf/jan-pa-karolinska.pdf

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten